Alltid velat bli något stort och bra, någon som folk ser upp till och säger " hon är så snäll rolig och spontan" Ville vara bäst på något för att folk skulle komma ihåg mig, men var sämre än medel måtta på i stort sätt allt i skolan. Så jag kanske va bäst på att vara sämst? Men Skolan stoppar in alla i fack, och nu vet jag att det finns massor som jag är grymt bra på, som folk uppskattar, och värderar högre än hur bra jag stavar på engelska. Synd att skolan skulle få mig att känna mig så värdelös.... ironiskt när det sen visade sig att jag har högre iq än medel Svensson... Man glömmer lätt bort att alla är bra på olika saker, och att kunskapen blir större med alla dessa olika människor, och att det borde uppmuntras att vara annorlunda, att man ska vara stolt över att inte alltid tänka och funka som alla andra, för då utvecklas vi alla.... ja det vore rätt tråkigt om det bara fanns en smak på livet.