Förlåt men jag måste säga detta

Livet slutar aldrig förvåna mig, på gott och ont. Fick veta att anledningen till att farmor (som jag bodde hos tidigare i år) slängde ut mig för att hon trodde att jag knarkade....jag vet inte riktigt hur jag ska ta det...
Första tanken är "men hur kan hon tro det om mig" andra tanken "slänger man ut någon för att man tror att den knarkar" tredje tanken "men om hon nu trodde att jag knarkade varför hjälpte hon inte mig, eller berättade för någon annan som kunde hjälpa mig?" fjärde tanken "varför sa hon inget? Till mig? Varför pratade hon inte med mig?"

Jag har förlåtit allt hon sagt och gjort, men det kommer bara upp nya saker hela tiden, jag känner mig förvirrad och vet inte vad jag ska göra längre.

Relationer i livet är konstigt, det är som att även om man går vidare, och egentligen inte bryr sig om det som har varit..ser framåt och är glad, så sitter en liten del  kvar och gnager i en


Kommentarer
Carro

Tyvärr är det väl så med relationer. De är som sår som blir till ärr, öre tiden skratt de göra ont och bleknar mer och mer, men de kommer alltid finnas där och påminna oss om det som en gång var... Dealar vi med det på rätt sätt, tror jag att sådana ärr gör oss till starkare personer än vad vi hade varit om vi aldrig fått såret från första början.
Kram

Svar: Tack det var en väldigt bra tanke, tror verkligen att det ligger något i det!, Det var precis vad jag behövde :)
thewayimake.blogg.se

2012-12-06 @ 13:31:50
URL: http://www.carrosfmf.blogspot.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

thewayimake.blogg.se

Nu är det dags för ett nytt liv!

RSS 2.0